Sedan 2000 har jag haft förmånen att samarbeta med Eva Amundsdotter,
en av landets mest efterfrågade föreläsare i genus- och
jämställdhetsfrågor. Tillsammans har vi utvecklat en metodik för att
stöda jämställdhetsarbete i organisationer, som är krävande men
effektiv. Här är några av våra erfarenheter, flera kommer i
framtida inlägg.
Det behövs mer resurser än man helst vill tro
Ju starkare förnekande, desto mer resurser krävs för att åstadkomma förändring. Det finns ofta en önskan om att göra en snabb, trevlig jämställdhetsinsats och sedan ska det vara klart. Kanske en dag om manligt och kvinnligt språk som alla kan skratta åt och känna igen sig i. Men eftersom det handlar om att förändra hur vi agerar och beter oss, varje dag, så blir det ingen skillnad med korta, ytliga insatser. De kan vara trevliga och kanske väcka någon tanke, men de förändrar inte beteenden.
För att faktiskt förändra beteenden på ett bestående och varaktigt sätt, behövs ganska lång tid för diskussion, reflektion, lärande och lyssnande. Både lång tid i själva mötena och också tid emellan dem. Det är dyrt och krävande.
Men det går!
Om man kan få fram de nödvändiga resurserna så är det möjligt att göra program som för alltid förändrar hur deltagarna tänker på och uppträder kring kön. När väl ”genusglasögonen” har tagits på och man börjar se det som tidigare varit dolt, så går det inte att blunda för igen. Insikterna stannar kvar och nya handlingsmönster förstärker dem. För organisationen blir det en investering som finns kvar i verksamheten.
Recent Comments