UTVECKLING

Var hämtar vi kreativitet?

För många år sedan hade jag förmånen att lyssna till Leif Boork prata om ledarskap. Det är så länge sedan att jag avsäger mig ansvaret för att jag återger hans berättelse korrekt.

 

Det här var under Boorks första framgångsrika period som förbundstränare för Tre Kronor. Han hade först blivit uppmärksammad som tränare för Djurgårdens hockeylag för sina oortodoxa metoder. Pressen rapporterade t ex att Boork tog med spelarna på fjälllpromenader, inte bara till hård fysträning. Att han spelade annan musik i spelarbussen än hårdrock och tog med böcker att läsa i, inte bara tidningar. Tonen i artiklarna var ungefär: Vad ska det vara bra för att hockeyspelare går på fjället, lyssnar på jazz eller läser böcker? De ska ju spela hockey!

Den där kvällen då jag var med berättade Boork hur han tänkte och det gjord intryck på mig. Som jag minns det, sa han:

"Säg att vi spelar landskamp mot Sovjetunionen. En svensk forward har pucken och är på väg mot Sovjets mål. Framför honom finns Fetisov, världens bästa hockeyback. För att komma till målet ska vår svenska anfallare föra pucken förbi Fetisov och i hockeymanualen beskrivs fyra sätt att göra det på. Ni kan vara helt säkra på att Fetisov känner till dem, alla fyra.Så om forwarden försöker någon av do kommer Fetisov att ta pucken och det blir inget svenskt mål.

Alltså måste forwarden hitta på något nytt och inspirationen måste komma någon annanstans ifrån än hockeyboken. Och då kansek fjällturen, jazzen eller romanen bidrar på någon nivå till att göda spelarens kreativitet."

Frågan jag tog med mig från Leif Boork blev: hur fyller jag på mina kreativitetsförråd?

 

Historier: Konfrontera sina demoner

Jag växte upp med historier. Höglästa, berättade och så småningom de jag läste själv. Berättelser som lagrats till ett mytologiskt mull i mitt medvetande. Jag hämtar fortfarande inspiration från dem.

En av de böcker som följt mig i många år är Ursula K. le Guins Trollkarlen från Övärlden. I förra veckan berättade jag om den magiska kraften i sanna namn.

Möta det som jagar en

Den centrala konflikten i Trollkarlen från Övärlden står för min andra store behållning. (Obs: om du vill läsa boken och vara ovetande om intrigen ska du fundera över om du vill läsa fortsättningen). 

Under sina studier tävlar Ged med en studiekamrat, om att vara bäst, mest kraftfull, modigast. Den tävlan kulminerar när Ged lyckas skapa en öppning till någon annan värld och genom den öppningen smyger sig en mörk demon in i Geds övärld.

I flera år flyr Ged och gömmer sig för demonen som jagar honom. Till slut står han inte ut längre utan bestämmer sig för att offra sig själv, för att undanröja det hot demonen är mot världen, genom att förgöra den, samtidigt som han låter den förgöra honom själv.

Men när han börjar söka efter sin förföljare händer något oväntat. Nu är det demonen som flyr och Ged som jagar. Till slut möts dem. Ged omfamnar demonen och ropar dess sanna namn som han till slut har förstått: "Ged". Och med det löses demonen upp och Ged återvänder,klokare och med ärr på både kropp och själ.

I coachingsamtal tänker jag ibland på detta. På att våra rädslor som regel spricker när vi förstår att de handlar oss själva och när vi går mot dem, konfronterar dem och utmanar dem, istället för att fly från dem.

 

Historier: Trollkarlen från Övärlden

Jag växte upp med historier. Höglästa, berättade och så småningom de jag läste själv. Berättelser som lagrats till ett mytologiskt mull i mitt medvetande. Jag hämtar fortfarande inspiration från dem.

De flesta historier jag skrivit om på bloggen har varit anekdoter. Men det finns förstås också många längre berättelser som jag bär med mig i livet. En av dem som följt mig längst är Ursula K. Le Guins Övärlden serie.

Det är en rik berättelse över sex böcker, fyllda av magi, drakar och många äventyr. Av någon outgrundlig anledning anses den vara skriven för barn och unga, men jag rekommenderar den regelbundet till coachklienter i alla åldrar.

Sanna namn

Ur den första boken "Trollkarlen från Övärlden" är det framför allt två trådar som jag ofta återkommer till i tanken.

Berättelsen följer huvudpersonen Ged, från barndomens första upptäckter av magiska krafter, genom tonårens magikerskola (och detta skrevs decennier före Harry Potter) till den unga mannens kraft och hybris som trollkarl.

 

Under sin skolning lär sig Ged att magi bygger på namn. Allt och alla har ett hemligt, sant namn. När han vet det namnet har han makt över den företeelsen, varelsen, människan.

Som coach ser jag dagligen sanningen i detta. När man säger som det är, ger saker deras rätta namn, så ger det kraft, energi och möjligheter.

Gruk: Den som blott

Piet Heins "Gruks" är korta rimmade aforismer om livets många sidor.

 

DEN SOM BLOTT

Den som blott tar

skoj för skoj

och viktigt blott för viktigt,

han och hon

har faktiskt fattat

ingendera riktigt.

Det ekorrsäkra fågelbordet

Jag har alltid älskat historier. Särskilt de som både roar och förklarar världen på ett sätt jag kan komma ihåg och använda.

När jag utbildar i coaching som chefsverktyg är fokuserad uppmärksamhet en nyckelfråga för lärande och resultat. Under en kurs nyligen kom jag att tänka på en gammal historia som illusterar det.

Gruk: Minnesvers

Piet Heins "Gruks" är korta rimmade aforismer om livets många sidor.

 

OM BEKYMMER

Bekymmer drar på

en negativ ränta.

De växer sig små,

om man kan låta dem vänta.

Gruk: livsfilosofiskt gruk

Piet Heins "Gruks" är korta rimmade aforismer om livets många sidor.

 

TINGENS TYRANNI

Jag går och ordnar ibland 10.000 ting

som jag menar tillhörde mej -.

Mitt i mitt slit, vid ett tankesprång,

sättes ett dystert problem igång:

Äger jag dem eller ej?

- Sanningen ligger väl däromkring,

att äger du mer än 8 ting,

så äger tingen dej.

Ärlighet kontra blygsamhet

Jag har alltid älskat historier. Särskilt de som både roar och förklarar världen på ett sätt jag kan komma ihåg och använda.

I den omåttligt populära boken Chickensoup for the Soul berättas historien om den amerikanska footballspelaren Frank Szymanski som var kallad som vittne i en rättegång.

Efter sanningseden frågade domaren som vanligt efter namn och yrke. Szymanski berättade att han spelade center för laget Notre Dame. Domaren frågade:

- Hur bra är du?

Szymanski vred på sig, men svarade ändå tydligt:

- Jag är den bästa center Notre Dame någonsin haft.

Szymanskis coach Frank Leahy fanns bland åskådarna och förvånades över detta uttalande. Szymanski var vanligtvis blygsam och försynt bredvid footballplanen. Så efter vittnesmålet frågade Leahy hur det kom sig att han sagt så.

Szymanski rodnade och sa:

- Jag tyckte verkligen inte om att prata på det där viset coach, men jag var ju under ed!

Gruk: Ögonblicket

Piet Heins "Gruks" är korta rimmade aforismer om livets många sidor.

 

ÖGONBLICKET

I evighetens 

perspektiv

är ögonblicket 

som ett liv.

Gruk: Tron och hoppet

Piet Heins "Gruks" är korta rimmade aforismer om livets många sidor.

 

TRON OCH HOPPET

Pessimisterna

är dock

de renaste fånar -

de tror på motsatsen till

vad de trånar.

 

Nej, de optimister,

som livet

beror på,

är de,

som törs hoppas 

på något, de tror på.