Jag vill skriva om
feedback, och börjar med att sätta in det i sitt sammanhang i hela
kommunikationspyramiden.
Uppskattning
Beröm är solsken för anden, vi kan inte växa och blomstra utan. Jesse Lair
Enligt Svenska Akademins ordlista betyder beröm: att omtala med stolthet.
Uppskattning vinner terräng
Jag upplever på kurser och i coachsamtal att det finns en ökad förståelse av hur viktigt det är med uppskattning.
- Uppskattning ger energi att fortsätta och fokuserar hur jag lyckas.
- Det ökar tryggheten och förbättrar samarbete och kommunikation.
- Riklig uppskattning ger också styrka att ta emot kritik när sådan behövs.
Samtidigt är många också överens om att det förekommer alldeles för lite uppskattning. Varför?
Känns ovant
Två viktiga hinder för att uppskatta mera är ovana och obehag. Att ge uttryck för sin uppskattning är ovant, som att bruka en outnyttjad muskel. För de flesta är det något man måste träna sig att bli bättre på. Och när man tar sig för något ovant känns det alltid konstigt, det betyder inte att det är fel, bara att det är annorlunda. Man måste helt enkelt acceptera att nya beteenden inte kan kännas "naturliga" till en början, det naturliga kommer med vanan.Uppriktighet ett måste
Att bestämma sig för att träna på att uppskatta innebär inte att man inte ska vara uppriktig. Tvärtom är uppriktighet själva grundvalen för uppskattning, annars hamnar man i 70-talets charmkurs-elände med blinda och till intet förpliktigande "strokes" och hurtiga tillrop om positivt tänkande. Uppskattning ska vara ÄKTA. Bokstäverna i ÄKTA står för flera saker som är viktiga för att uppskattning ska fungera. (Exemplen kommer från läsare av UTVECKLING.)ÄKTA uppskattning
Ärligt menat. Det är bättre att säga något mindre spektakulärt som man menar än imponerande fraser som man inte riktigt har täckning för.”Jag tror faktiskt att min bästa uppskattning var av en rätt hemsk franskalärare som alltid skällde på mig för att jag inte ansträngde mig. Till sist borrade hon sin isblått kalla blick i mig och sa: Jag vet ju att du är en flicka som kan! Mig lurar du inte... Och då var jag naturligtvis tvungen att bevisa att jag kunde, vilket jag ju mycket riktigt gjorde. Franska är fortfarande ett viktigt språk för mig att kunna. Jag tror det var hennes säkra övertygelse om att jag var kapabel, att hon trodde på min förmåga, som gjorde att jag fick den uppmuntran som behövdes för att ta tag i studierna istället för att spela ball och skita i allt. Uppskattning, tja, på ett slags grovkornigt vis var det nog det ändå.”
Klart och enkelt. Krångla inte till det i onödan.
”Jag minns fortfarande en uppskattning jag fick för många år sedan. En äldre man i en av mina samtalsgrupper kom efter en extra bra kväll fram till mig, boxade mig ömt på armen och sa: Du är grabben med choklad i. Det kom så starkt från hjärtat, på det sätt som han förmådde uttrycka det, att det blev helt oemotståndligt.”
Kvalificera inte. Säg inte: "Jag tycker du är duktig på X, fast på Y har du mycket kvar att lära".
Titta på den du uppskattar. Ögonkontakt förmedlar att man är intresserad och fokuserad på den man talar med.
Tillåt känslor. Det är OK om både den som uppskattar och den som får uppskattning bli generade, glada, kanske t o m fäller en glädjetår.
Acceptera. Slå inte bort uppskattningar med "Asch, det var väl inget".
Fler tips om uppskattning
”När jag i uppskattningen hör hur det har bidragit till den andra människan, så är det enklare att njuta av. Till exempel: ”Du är så fantastiskt bra! Vilken utstrålning du har på scen!” Jämfört med: ”När jag ser dig på scenen så blir jag så glad! Det inspirerar och berör mig verkligen när jag ser dig stå där...!”
Så istället för att höra att jag ÄR någonting (och tro på att jag måste fortsätta vara det) så är det SÅÅÅÅÅÅ mycket roligare att få höra HUR jag har bidragit till den andra människan. Det blir mera ”levande” och verkligt och är enkelt att höra. Så numera när jag får uppskattning i form av ”statiskt språk” (att jag ÄR någonting) så brukar jag inte ”nöja” mig med det - utan jag frågar: ”Är det något speciellt som jag gjort som du uppskattar?” och sen gissar jag på vilka behov hos den andre det kan ha mött.
Oftast blir det en ”gåva” även för den som ger uppskattningen. Den personen känner sig hörd och har verkligen fått ge när jag kan ta emot. För oftast är vi vana att höra: ”Äsch, det var väl inget” när vi ger uppskattning. Och det är väl inte så kul att höra om man vill ge nåt. Ungefär som att ge en present och någon kastar bort den.”
Många vet hur man smickrar, få hur man uppskattar. Grekiskt ordspråk
Recent Comments